ATT LEVA MED RÄDSLAN FÖR ALLT

Nedanför mina fötter speglar sig solnedgången i vattnet. Jag vill vara här. Vill höra skrattet från festen på andra sidan sjön och se varje liten trädtopp försvinna i sommarkvällens mörker. Jag vill sitta här för evigt. Se hur vattnet blir till is och is blir till vatten. Men jag är rädd. Rädd för att missa det som händer utanför.

Ständigt försöker jag att förstå vår fysiska värld. Varför onsdagar ligger mitt i veckan och varför insekter hoppar på vatten. Detta spolas bara förbi som korta frekvenser men så fort jag tänker på rädslor och vart de tar vägen är det som att tiden stannar.

Fasader. Rädslan för att öppna sin själ för en annan betraktas av mig som enorm hos de flesta men jag har insett att det som läcker ut ur en annan människa när det perfekta skalet spricker kallas magi. En värld av äkta smärtor.

Varför är vi så rädda? Jag tror att vi någonstans kan landa i det när vi verkligen stannar upp och pausar den stimulans som hjärnan ständigt utsätts för. En kanske viktigare del är att inte hamna i dåligt samvete när vi inte har svar på allt vi inte vet. Rädslan är naturlig. Det är fasaden som gör den farlig.

Jag är rädd för eld och djupa hav. För förtryck och för att bli sviken. För höga motorljud och skarpa lögner. Men det som skrämmer mig mest är att livet ska bli en stor mur av perfektion som närsomhelst rasar. Och när den rasar, rasar allt.

Vågar vi för att leva? Eller lever vi för att våga?

Ebba Skoog Hässelbäck

Kurage – Ung krönikör

Projektet UNG Krönikör påbörjas under våren 2018 och är ett samarbete med tidningen MittiSolna där alla krönikor kommer publiceras. Vi söker dig som vill skriva om samhällsfrågor och viktiga ämnena som engagerar idag utifrån ditt perspektiv som ung. Är du intresserad av att skriva en krönika? Maila oss till: kurage@solna.se