Trolleri och magiska ritualer!

Det är mitten av åttiotalet och i ett slitet gammalt gårdshus i centrala delarna av Stockholm har en ung man sin tillfälliga bostad. Hans mål är att förverkliga sig själv som trollkarl. Kanske kommer han att lyckas. Med lätthet trollar han fram enkronor ur barns öron, för att lika snabbt trolla bort dem igen. Han får till sist enstaka ”påhugg” som trollkarl på en restaurang.
Vad som plågar honom är något han vagt kallar för ”trycket”, och kanske menar han att detta är ett mentalt tillstånd inom honom själv. Det konstiga är att trycket känns starkast i bostadsföreningens gemensamma tvättstuga, där han även duschar. Ibland ringer en främmande röst till honom och frågar efter ”Sigge”, en för den unge blivande trollkarlen helt okänd person. Långt senare ser trollkarlen ett samband mellan denna ”Sigge” och det ”slajm” som badkaret i tvättstugan rymmer.
I något som kan likna en dagbok bearbetar den unge trollkarlen minnen från sin barndom i Blackeberg, där han växte upp med ensamstående mamma. Bilden av ett misshandlat barn i en koja uppe i ett träd dyker upp. Senare ska detta ”barn” åter korsa trollkarlens väg, denna gång från någonstans inne i bergrummet under Brunkebergsåsen. Det ska visa sig att många i bostadsrättsföreningen använder sig av duschutrymmet, om också inte alltid för att duscha. Där finns alltså ett badkar fyllt av något som liknar svart slajm. Skär man sig och offrar blod kan man komma i kontakt med sina innersta drömmar. Man blir ”fältmänniska”, oförvanskad, med alla sina fel och brister.
Om den första delen i denna serie, ”Himmelstrand”, mer är att likna vid ett ”Beckettskt” sinnestillstånd, handlar ”Rörelsen” snarare om det kroppsliga, inte minst om sexualitet. Ett av bokens ärenden är att skildra gemenskap mellan människor, och det sexuella blir i detta fall en sinnebild för människans oförmåga att ingå någon djupare gemenskap. Så till vida är detta något av en dystopi. Emellertid utmynnar den inte i jordens undergång. Exakt vad den utmynnar i ska här inte avslöjas, mer än att den snuddar vid det ögonblick i svensk historia då landet förlorade sin oskuld.
Jag tycker mycket om den här berättelsen, dels därför att den har en ”hook” som oavbrutet fängslar, (vad händer i duschutrymmet?) dels också därför att den skildrar ett stycke svenskt åttiotal, och ett Stockholm i åttiotalsskrud, en tidsperiod inte alltför avlägsen vår egen.  John Ajvide Lindqvist gestalta människor och miljöer på ett varsamt sätt. Och bokens genomgående soundtrack: Depeche Mode!

Låna boken på Solna Stads Stadsbibliotek